Jag har lite svårt att förstå mina egna känslor ibland. Men ibland när jag är ledsen känner jag enorm dragningskraft till Hacke, Hacke Hackspett.

En gång på 80-talet vann mamma och pappa Hacke på Liseberg när dom var nykära. Hacke har varit min sen jag föddes och en av de första grejerna jag skulle ta med mig om min lägenhet brann.

Tur att jag inte behöver kunna förstå eller förklara allt. Fin är han, min Hacke

Modell för en dag med Lisa och Terese. Tjejsnack, shit-vi-är-snyggast-på-jorden-stämning och skratt.

Sjukt kul att bli fotad när bilderna blir bra. Min uppgift var att ta pressbilder så så många feta smile blev det inte. Het är jag dock ändå!

Terese och Lisa poserar hårt

Lite resultat. Självklart inkl de obligatoriska spegelbilderna.

Jag lär mig saker, varje dag och hela tiden. Jag får handfasta metoder att använda hemma. Jag har en fet säng och får buffe till frukost och lunch. Jag går promenader längs en solig strand. Jag har utbyte med de andra gruppdeltagarna och känner mig sjukt stolt över UNF och den kunskap vi har om grupper.

Träningsverk i alla muskler från höfterna och uppåt. Vid exakt stillasittande är det lugnt men vid minsta rörelse känns det, ja då känns det att jag i går shoppade profilprodukter åt UNF. Sprang runt halva stan med kassar. Snällaste kassörskorna på alla affärer (kanske kan det bero på att jag köpte så mycket av dem) och slutligen en pojkvän som kommer och hämtar mig och alla kassar.

Jag susar genom en svart natt på väg hem efter ett härligt DÅM med massor av kämparglöd i Jönköping.

Jag lyssnar på Ace of Base och skriver bilagor till MajFS. Att skriva bilagor tar länge tid än man tror, det är inte bara att krafsa ihop något. Det kan avgöra UNF:s framtid!

Waiting for Magic tar mig tillbaka till lågstadieminnen. Jag och mina kompisar bråkade om vem som kunde sjuka rätt engelska och vem som kunde rätt ord. En kompis hade några äldre storasystrar som bestämt hävdade hur det skulle vara. Jag drog på med den stora armen, min mor till engelsklärare och förstod inte hur någon kunde säga emot mig. Trots att det var en lång kamp så var vi hela tiden goda vänner. Ibland känns det som att det var det enda jag gjorde på mellanstadiet, bråkade med kompisar om att jag hade rätt samtidigt som vi lekte jämt.

Jag har alltid haft ett stort behov att vara rätt.

Jag har fått värsta erbjudandet om att gå en UGL-kurs nästa vecka. Utveckling av Ledare och Grupper, internat, måndag till fredag i Båstad.

Sweet bananas.

Vi åkte 6.30 och minstingarna som inte är så små sov i baksätet. Söta är dom. Vi kom fram och drog direkt ut i backen, vilken utsikt och frihetskänsla!

Delar av familjen njuter i solen och pappa vilar i snön

Jonas gör eld och sen njuter vi alla tre i strålade sol.

Innan jag åkte till fjällen möttes jag av växtlighetens styrka. Det är fascinerande hur vårlökarna kan växa under så gräsliga (ordvits!) förhållanden.

..då freakar ungdomarna i Bjästa och hittar på rykten helt utan sanning.

..då lär sig barn och ungdomar att det inte går att skratta en fredagskväll utan alkohol

När varken rektor, mobbningsansvarig lärare, präst eller fritidsledare kan ta ställning för offret efter att en ung man blivit dömd för våldtäkt mot barn då är det svårt för ungdomar att veta vad de ska tycka. Jag försvarar ingen av de ungdomar som uttryckt de kränkningar och skitsnack de gjort men möjligheten att vara vettig ungdom är svårt när det inte finns en enda vettig vuxen på mils avstånd.

Vi skulle åka nattåg igår, det såg jag fram emot. Jag gillar sovplats. Tåget var försenat när vi kom till tågstationen i Vännäs, 45 min. Och sen förlängdes tiden 20 min i taget fram till kl 23.30 när vi bestämde oss för att åka till Umeå och ta morgonflyget istället. Tåget gick 1.20 4 timmar för sent och vi fick sova dryga fyra timmar innan det var dags att gå upp till flyget. Så nu är jag trött och ska absolut ligga i sängen innan 21.30.

Om jag inte hade en förkärlek till tåg skulle jag hata SJ nu, men om jag ska vara ärlig så gör jag inte det.