På centralbadet så fanns det en bar och en hel del bord med stolar, 85 % män i olika åldrar. I poolen satt jag med mina kära kollegor njöt. Från sidan närmar det sig en gubbe som tittar på mig och säger gulligulli. Jag tittar frågande på honom och han upprepar något jag inte hör. Jag säger gå här ifrån och han tittar frågande på mig. Jag säger gå här ifrån igen och han frågar om jag äger den här bassängen. Jag svarar nej men att han ska gå ifrån mig. Han guppar vidare i bassängen och tittar snett på mig och mina kompisar när jag berättar för dem vad han sagt.

Jag blir så jävla förbannad. Så fruktansvärt fly förbannad över att han tror sig ha rätt att tilltala mig sådär. Ingen säger gulligulli till mig, om vi inte känner varandra förstås. Det är ett patriarkalt jävla samhälle vi lever i där ena könet tror sig äga det andra. Och jag tänker reagera och säga ifrån. Gärna slå någon på käften om det behövs för jag är så trött på att folk bara finner sig i att det är så här.

..han vill ju bara visa uppskattning..han vet inte hur han ska ta kontakt..han vill bara lära känna dig.

Jag skiter fullständigt vad han vill. Det är min kropp, mitt revir och jag som avgör hur nära någon får komma samt vad som är okej att säga och inte. Inte någon annan. Och om någon börjar jiddra om att det ju är svårt att veta vad som är okej så är mitt tips, ta det säkra före det osäkra.

Servitören på restaurangen på kvällen kallade mig fröken. Det är en helt annan sak. Fröken är ett tilltal istället för att peka, säga du eller herre. Och när man säger det på ett glatt och vänligt sätt för att fråga vad jag vill beställa så handlar det inte om könsförtryck. Men om någon däremot säger “men lilla fröken inte ska väl du tro att du” då är det ett könsförtryck eftersom att vara liten sällan är bra och att nedvärdera personen samtidigt som man antyder på någons kön är helt fel. Hoppas ni är med mig på skillnaden.

Jag är fortfarande lite förbannad. Be mig inte att släppa det. Jag är arg jag känner att det behövs för att det ska bli någon skillnad.